”Världen har kommit till Göteborg”

Under tisdagen började tävlingarna under veteran-VM i Göteborg, ett projekt av gigantiska mått där tävling och kamratskap delar på huvudrollen. ”För mig är det underbart att komma hit och träffa mina landsmän”, säger Anthony Treacher, en riktig veteran i veteransammanhang.

Slottsskogsvallen badar i sol denna augustiförmiddag, likaså det myller av människor i olika åldrar och från världens alla hörn som utgör den första tävlingsdagen av veteran-VM i Göteborg. På upploppsrakan avgörs heaten på 100 meter för K55, i längdhoppsgropen har man kommit halvvägs in i längdtävlingen i tiokampen för M80 samtidigt som M50 gör upp i stavhoppet. Och överallt funktionärer, funktionärer, funktionärer.

– Stämningen är på topp! Världen har verkligen kommit till Göteborg, utbrister generalsekreteraren för Svenska Friidrottsförbundet Stefan Olsson, som skymtar förbi på läktaren.

Veteran-VM kommer att pågå i nära nog två veckor och på den tiden ska över 8000 aktiva få visa vad de går för i över 16 000 starter. Det är ett pussel som skulle avskräcka de flesta arrangörer. Men en som har tagit sig an detta vansinnesprojekt är Anders Mattsson, projektledare för veteran-VM.

– Det är många människor, många länder, många kulturer, många språk och många olika åldrar. Det säger sig självt att det är en utmaning att få ihop det, säger Anders när han för ett par sällsynta minuter sitter ner inne på kansliet inne i Friidrottens hus.

Anders Mattsson har länge jobbat med Göteborgsvarvet, ett annat riktigt stort arrangemang, men där rutiner sitter i ryggmärgen. Det här är något annat:

– Man får bara en chans och allt är helt nytt för alla. Jag visste inte alls vad veteran-VM var när jag fick frågan om jag kunde ta hand om det utan kände bara att det var ett häftigt projekt. Sedan åkte jag till Finland och besökte mitt första veteran-VM och fastnade för atmosfären och känslan och trycket, men förstod direkt att det är ju ett vansinnesprojekt, skrattar han och fortsätter:

– Det finns ingen som helst logik i det här projektet när det gäller dimensioner och omfattning och detaljer. Det finns ingen bra förklaring till att man gör det egentligen. Man har ångrat sig många gånger längs vägen.

Nu när mästerskapet väl är igång verkar han långt ifrån missnöjd. Solen skiner på deltagarna och alla cirka 2000 funktionärer från friidrottsklubbar och pensionärsföreningar som tillsammans ska ta sig igenom 50000 funktionärstimmar. Utifrån ser allt ut att flyta på utmärkt, men självklart finns det utmaningar, utöver den gigantiska organisationen som ska roddas.

– Det är helt otroligt när alla kommer på samma gång, det smäller till direkt. Och något som är tydligt är att folk inte verkar vilja läsa kartor, skyltar eller instruktioner, skrattar han.

”Jag gick direkt till semifinal”

Trots att många verkar ovilliga att läsa kartor har många hittat till Slottsskogsvallen. Spjuttävlingen för M45 är i full gång samtidigt som stavhopparna i K45 värmer upp framför publiken på läktarna och 100-metersheaten för M50 betas av ett efter ett. Publiken består till l största delen av andra aktiva som väntar på att själva få tävla eller som bara känner in stämningen och det är en minst sagt internationell publik. Det räcker att vrida lite på huvudet för att se landslagsdräkter från Portugal, Kenya, Ghana, USA, Tyskland, Danmark, Australien och Chile. Och förstås många svenskar som ska försvara de blågula färgerna.

En av dem är Anneli Virenus Bergsjö från Vallentuna FK. Hon har just sprungit sitt heat på 100 meter för K50 och skiner ikapp med solen.

– Det gick jättebra! Jag räknade att jag skulle komma trea, men så kom jag tvåa så det är direkt till semifinal, så jag är jättenöjd, säger hon.

Hon har tävlat på veteran-VM tidigare, första gången 2015 i Lyon, och ser mästerskapet som ett sätt att fortsätta utvecklas och behålla träningslusten.

– Vi är ett gäng som tränar sprint och tränar tillsammans i Stockholmsområdet. Man vill utvecklas och lära sig något nytt hela tiden, och har man ett mål blir träningen roligare. Alltså, tiderna blir ju sämre med åren, men man blir tekniskt bättre, säger hon och fortsätter:

– Många äldre som är pensionärer har ju tid att åka och de har fått vänner över hela världen. Det smittar av sig på oss andra och det blir en jätteskön stämning.

Och visst är det en skön stämning bland de aktiva. På arenan, just före start när tävlingshornen växer ut, är det mer allvar, men på läktaren är det idel glädje och återseenden över nationsgränserna.

En av de som får återse gamla vänner är Anthony Treacher. Han tillhör IFK Lidingö, men här är han en del av laget från Storbritannien, ett land han flyttade ifrån 1963. Nu är han i Göteborg för att tävla i 100 meter, 200 meter, 400 meter, längd och tresteg i M85 och har drabbats av en krock mellan en eventuell final i 400 meter och längdhoppet som är samtidigt på två olika arenor.

– Men sånt är livet, säger han och konstaterar att det inte kan ha varit lätt att få ihop schemat för mästerskapet.

Och om någon borde veta det är det Anthony som har en gedigen meritlista från veteranmästerskap och är såväl före detta världsmästare och europamästare:

– Inga större grejer alltså, skrattar han och fortsätter:

– För mig är det underbart att komma hit och träffa mina landsmän och få prata lite engelska.

Just engelska får han inte prata just nu, för nu har han slagit sig i slang med Henrik Markusson från Upsala IF.

– Att sitta och snacka med kompisar och träffa andra som man har träffat på andra mästerskap, från andra klubbar och länder och heja på sina klubbkompisar, det är fantastiskt, säger Henrik som ska tävla i flera grenar i M50, men har höjd som huvudgren.

Sätter ljuset på veteranfriidrotten

10-kamparna M80 kör vidare och är mitt inne i höjdhoppet framför en hängiven tysk mångkampspublik innan de får en halvtimmes vila inför dagens sista gren, 400 meter. Och i spjut M45 kammar Turebergs Stellan Back hem en av Sveriges första guldmedaljer under mästerskapet. Trots att Stellan har hunnit fylla 49 tävlar han fortfarande i seniortävlingar och var bland annat med på SM i Uddevalla i somras.

– Det är kanske lite mer rättvisande att tävla mot andra i samma ålder, säger han och fortsätter:

– I SM får jag kämpa för att ta mig till final, men här kan jag vinna.

Familjens barn tränar och tävlar redan i friidrott, så nu är det bara frun Malin kvar, säger han.

– Nej nej, någon av oss måste vara hel, skrattar Malin som jobbar som kiropraktor och är den som lagar familjen.

Nu är mästerskapet bara inne på de första dagarna och det kommer att dröja innan man kan göra ett bokslut över hur det gick egentligen, men en sak är säker – veteran-VM har satt ljuset på veteranfriidrott i Sverige:

– Vi satsar väldigt mycket på idrott för hela livet och veteranfriidrotten är en viktig del av det. Visst är det ett jättearrangemang men det är en väldigt bra chans att visa upp veteranfriidrotten, säger Magnus Malmsborg som är arrangemangsansvarig på Svensk Friidrott och som även ställer upp i 3000 meter hinder, M40.

 

Den första tävlingsdagen börjar närma sig sitt slut och många tävlande lämnar Slottsskogsvallen i maklig takt, trötta och varma efter en dag av tävling och hejande. Och om bara några timmar är det dags för tävlingsdag två, då tiokamparna i M80 ska ta sig an fem grenar till.

***

Du kan läsa mer och se tävlingarna från veteran-VM genom att följa länkarna nedan.

• Livestreaming
• Mästerskapets hemsida
• Tidsprogram
• Liveresultat
• Svenska medaljer