Svenska Friidrottare träffar pionjären Karin Lundgren

SVENSK FRIIDROTT MÖTER. Podden Svenska Friidrottare träffar Karin Lundgren, en föregångare bland kvinnliga friidrottare. Karin vågade satsa på sin friidrottskarriär, tränade hårt, nådde resultat och visade på så vis vägen för kvinnor.

TILL PODDAVSNITTET

Karin Lundgren (född Wallgren) visade att en idrottssatsning är möjlig även som vuxen kvinna – men friidrotten fann hon redan vid 12 års ålder.

- Jag började med skol-DM när jag var 12 år. Då var det 7000 åskådare på Slottsskogsvallen, det var en stor upplevelse. Där fanns ledare på plats som försökte värva deltagare till föreningarna, berättar Karin i podden.

Karin började idrotta i Göteborgs Kvinnliga IK, föreningen hon blev trogen hela karriären. Och tidigt fick hon vara med om äventyr genom friidrotten.

- Jag var 13 år när jag fick chansen att tävla i Tyrvinglekene i Norge. Det var ju en jättegrej att tävla utomlands vilket bland annat gjorde att jag fick ett par nya spikskor som jag inte skulle ha fått annars. Annars var det inte så mycket träning. Det var en gång i veckan och så lite tävlingar på det. Träningsmängden dubblades vid 15 års ålder då jag tränade två gånger i veckan vilket gav stora resultat direkt.

Och tidigt blev Karin uttagen i en landskamp mot Östtyskland. Det blev både 100 meter och längdhopp för Karin. Ofta var landskamperna enkönade, männen åkte åt sitt håll och kvinnorna åt ett annat.

- Oftast var landskamperna separerade herrar och damer och herrarna fick ofta flyga medan vi damer fick åka tåg.

Karin fick kämpa en del mot orättvisorna och till sitt första mästerskap åkte hon som enda kvinna i truppen, inga andra aktiva eller ledare var kvinnor.

Karin vann en SM-trippel – 100 m, 200 m och 400 m – vid flera tillfällen, men hon kunde också vinna upp till fyra stafettmedaljer samma år för GKIK hade starka lag.

- GKIK hade väl svenska rekord på 4x100, 4x200, 4x400 och 3x800 i olika omgångar och jag var väl med i alla lagen.

Karins riktiga satsning började som 21-åring. Detta efter att hon nästan hade lagt av med friidrotten, men kom tillbaka med besked.

- 1965 började jag träna på allvar då Rolf Gustavsson blev min tränare och då började jag träna 5-6 gånger i veckan. På vintrarna tränade vi i Slottskogshallen och i Ullevigången.

Och träningen gav resultat; vid det som sedan skulle bli IEM i friidrott blev det guld på 400 meter och silver på 50 meter.

Karin hade en stor bredd och vann SM-guld i alla sprintdistanserna men hon har också ett terräng-SM-guld på distansen 2 km.

- Vi åkte till Norrköping och sprang ute på ett fält någonstans. Min man sa åt mig att ta det lugnt, i synnerhet uppför en lång backe, men jag startade som åtta och var tvåa efter backen. Sedan var det utför och det passade en sprinter bra.

En höjdpunkt i karriären var när hon blev uttagen i Europalaget som skulle möta Nordamerika i en kontinentlandskamp i Montreal. Där fanns de bästa friidrottarna i världen med och Karin segrade på 400 meter.  

Poddavsnittet som släpps under fredagen slutar där, 1967, och fortsätter om en vecka med vad som hände från 1968 och framåt.

/Andreas Thornell