Mitt 2022 Emma Sralla: "Det är året som förändrade mitt liv"

Det sprakar om Emma Srallas 2022. Hon slog personliga rekord och krönte året med ett glimmande guld på junior-VM i Cali. Vi fick en pratstund med henne om nutid, framtid och om att tävla för Sverige.

Emma Sralla kastade sig in i den svenska friidrottshistorien när hon sopade hem guldet i diskus på JVM i Cali i augusti. Här berättar den 18-åriga friidrottsstjärnan själv om året som har gått och om likheterna med Armand Duplantis.

– Jag kommer att minnas 2022 som året som förändrade mitt liv. Att vinna VM-guld och att skriva på för Stanford för att fortsätta min karriär där är två av de största sakerna jag någonsin varit med om. Det spelar ingen roll hur långt jag går i min karriär, jag kommer alltid att minnas de två händelserna som startskottet till att bli världsklass, säger hon.

Du vann guld i Cali, såg du det komma?

– Om du skulle ha frågat mig några månader före mästerskapet, om jag verkligen trodde att jag skulle vinna, tror jag inte att jag skulle ha sagt ja. Hela året såg jag det som något som skulle kunna vara möjligt, men det var bara en gissning. När jag hade vunnit Nordiska juniorlandskampen fick jag mycket nytt självförtroende. Och när jag kom tillbaka till USA hade något förändrats och jag pratade om mästerskapet som om jag redan hade vunnit det. Det var då jag kände att det faktiskt var möjligt.

Nådde du målen du hade satt upp för dig själv för 2022?

– Ja. Jag tror att jag hade klarat av att kasta 60 meter, men det var inte direkt ett mål. Målet var snarare att förbättra mitt självförtroende och göra små förändringar i min kastteknik.

Du är född och uppvuxen i USA och har en svensk mamma. Du har, liksom Armand Duplantis, valt att tävla för Sverige i stället för USA, kan du berätta lite om det valet?

– Det var ett ganska enkelt beslut. Det svenska förbundet ger väldigt personligt stöd. Jag känner mig alltid uppskattad när jag är och tränar i Sverige. Jag får också möjlighet att tävla i fler internationella tävlingar, vilket är mycket bra för min karriär. Det ger mig också en väldigt fin chans att få representera min familj och mitt svenska arv, som jag är väldigt stolt över.

Vad har du fått för reaktioner från vänner och tränare i USA när du har valt att tävla för Sverige?

– Alla har varit väldigt stöttande. Min tränare, Adam Setliff, tävlade i OS för USA så jag var rädd att han skulle bli upprörd, men han har varit den mest stöttande. Han vill att jag ska bli bäst och anser att det svenska förbundet ger mig bäst möjligheter att bli så bra som jag kan bli.

Hur är det att vara en del av det svenska landslaget tillsammans med de andra svenska kastarna?

– Det har varit fantastiskt att få möjlighet att få vara en del av en så stark kastarkultur. Självklart har det varit inspirerande att träffa Daniel, Simon och Fanny eftersom de är några av de bästa inom sporten. Att få chansen att träna med otroliga kastare som Vanessa Kamga, Ragnar Carlsson och Axelina Johansson i Falun har också varit till stor hjälp. Alla kastare i landslaget har varit supersnälla och fått mig att känna mig väldigt välkommen i laget. Det är läskigt att komma från ett annat land och tävla för Sverige. Även om jag har varit och tränat i Sverige många gånger kan det vara svårt att förstå kulturen och läskigt att tänka att några inte tycker att jag hör hemma i landslaget. Det har varit fantastiskt att alltid vara inbjuden att hänga med dem när vi är iväg och tävlar och att de alltid inkluderar mig som en del av laget.   

Vilka mål har du för 2023?

– Mina mål för 2023 är att vara ännu mer självsäker och positiv än förra året. Jag vill fokusera på min teknik under 2023 och bygga upp min kastning så att den blir ännu mer stabil. Såklart ser jag fram emot EM och känner att jag skulle kunna kasta väldigt långt där.