Karl och Elsa uttagna till terräng-VM – "Skitcoolt"

Löpartalangerna Elsa Sundqvist och Karl Ottfalk slutade nyligen femma respektive fyra på terräng-EM i Bryssel. Nu står det klart att duon får chansen även på terräng-VM i Belgrad på påskafton. "Lite läskigt såklart, men skitcoolt att få möta de bästa i hela i hela världen", säger Elsa som liksom Karl ska springa i U20-klassen.

Terräng-VM är det internationella mästerskapet i friidrott med vassast konkurrens då varje nation får starta med upp till sex löpare. På de senaste 20 åren har Sverige bara varit med vid tre tillfällen.

18-åriga Elsa Sundqvist, som springer för Upsala IF och började med löpning för bara två år sedan, blir den fjärde svenska juniortjejen genom tiderna, där Malin Ewerlöf står ut med sin seger, 16 år gammal, i Stavanger 1989.

- Det känns jättekul! Det är lite läskigt såklart, men skitcoolt att få möta de bästa i hela världen. Jag vet att Malin Ewerlöf har vunnit så det är bra, då har man något att leva upp till! säger Elsa som fortsätter:

- Jag har koll på att det är väldigt få svenskor som skickats på terräng-VM och att det inte hänt på länge. Det känns väldigt ärofyllt att veta att man är av dem som får chansen.

Hur långt det kan räcka i Belgrad är svårt att sia kring tycker Elsa. Loppet i Bryssel var inte optimalt, samtidigt är konkurrensen en helt annan på ett VM.

- Jag är väldigt nöjd med min femteplats på EM, men känner samtidigt att om jag hade varit lite bättre rent taktiskt kunde det räckt ännu längre. Men det blir betydligt tuffare motstånd på VM, så jag har stor respekt för att man inte ska förvänta sig alltför mycket. Samtidigt känner jag att jag ska våga vara offensiv och gå in med känslan av att jag ändå hör hemma där. Sedan får vi se hur långt det kan räcka.

17-årige Karl Ottfalk, IFK Lidingö, känner att en placering på övre halvan känns som ett realistiskt mål i Serbien:

- Jag blev chockad över hur bra det gick på terräng-EM. Jag tänkte att det var ett tungt underlag och att det skulle passa britter och irländare och så, men det det passade tydligen mig också. Det funkade riktigt bra att jag sprang med lätta steg med högre frekvens istället för med mycket kraft. Men jag blev faktiskt chockad av att så många droppade av längs vägen och att jag kunde springa mitt lopp och plocka placeringar efterhand.

- På VM är jag riktigt nöjd om jag kommer topp-30 för det är sjukt tuff konkurrens med alla afrikaner, amerikaner och japaner och med tanke på att många kommer att vara ett år äldre än jag. Och i grunden kommer jag att vara nöjd om jag gör mitt bästa.

Enligt ursprungsplanen skulle terräng-VM 2024 ha arrangerats i Kroatien, men i slutet av september meddelade World Athletics att mästerskapet istället avgörs i Belgrad, Serbien.

Här hittas uttagningssidan inför terräng-VM i Belgrad.

Elsa och Karl om ...

... höjdpunkten 2023

Elsa: "Jag värderar terräng-EM väldigt högt. Min femteplats där är mer värd än fjärdeplatsen på 3000 meter på U20-EM. Jag tycker också att terräng är nog det roligaste just nu. Sedan var det såklart cooolt att vara med på U20-EM. Även om det loppet inte gick som tänkt i och med med jag ramlade på sista varvet så är jag ändå nöjd med min prestation."

Karl: "U20-EM i Jerusalem hamnar högt upp. Jag kom tillbaka efter en tids sjukdom och när JEM närmade sig kände jag att jag var på väg tillbaka. Sedan lyckades jag chocka genom att komma fyra i ett taktiskt 3000-meterslopp där många av löparna hade bättre pers än mig. Jag trodde att många skulle kunna ha mer kraft kvar de sista tre varven när det gick riktigt fort, men det var inte så många som hade så mycket kvar. Men terräng-EM värderar jag faktiskt ännu högre för där möts alla duktiga på en och samma distans. På ett JEM sprids löparna ut över flera distanser."

... framtidsplanerna som friidrottare

Karl: "Sommaren 2024 är det viktigaste målet att komma med till JVM i Peru och göra en så bra prestation som möjligt. Och på sikt är det nog 5000 meter som gäller för mig. Men det beror lite på hur jag kan utveckla min snabbhet för jag fortsätter gärna med 1500 också. I dagsläget har jag kapaciteten och det är en väldigt rolig distans. 1500 till 10 000 meter är mitt spann, sedan när jag blir äldre kanske man går upp till halvmara och mara, om jag känner för det."

Elsa: "Som senior kommer jag nog främst att satsa på 5000 meter, men just nu är 3000 meter roligast. Så 3000 och 5000 på bana, men samtidigt är terrängen något som passar mig väldigt bra. Jag är grundstark i kroppen och det gynnade mig i Bryssel att det var väldigt lerigt eftersom jag har ett ganska lätt steg. Det passar mig bra när det är slitigt och man ska vara mentalt och kroppsligt stark och bara kötta på. På kortare sikt? Förutom terräng-VM blir det en satsning mot inomhus-SM, men i övrigt ska jag verkligen prioritera grundträningen i vinter. Sedan, i sommar är det stora målet U20-VM i Peru."

... att vara jättetalang och möta förväntningar

Elsa: "Det är klart att när man gör bättre och bättre resultat så börjar andra i omgivningen att förvänta sig att det ska gå bra. Det är väl naturligt, så jag kan absolut känna viss press, även om det bara är pressen från mig själv som jag egentligen bryr mig om. Men det var en rätt skön grej när man var helt ny inom friidrotten, när ingen visste vem man var. Då var det bara kul när det gick bra och om det gick dåligt visste ingen vem man var. Nu är det fler som känner till vem man är och fler som noterar hur det går. Men i grund och botten är det ju bara min egna förväntningar som ska spela någon roll."

Karl: "Jag känner ingen press .. eller, alltså om jag ställer upp i tävlingar i Sverige i min egen åldersklass känner jag att jag ska prestera, men mot seniorer eller äldre känner jag inte den pressen att jag ska prestera. Då är det mer att jag känner den pressen själv, att jag verkligen vill göra mitt bästa.
Men jag försöker mest bara köra på, inte reflektera så mycket och se hur jag står mig mot de som är bättre än mig."

... livet vid sidan av friidrotten

Karl: "Jag försöker att träffa mina kompisar så mycket som möjigt. Om jag har en större tävling på gång blir det lätt att man går och tänker för mycket och blir nervös för långt innan. Då försöker jag att träffa kompisarna och prata med dem så mycket som möjligt om helt andra saker. Det lugnar ner mig. Vi kan gå ut och käka och snacka skit."

Elsa: "Jag har börjat prioritera livet vid sidan av satsningen mer och mer. Jag har börjat inse att det är minst lika vikigt att man mår bra utanför friidrotten också. Jag värderar verkligen att få tid med kompisar och familj, men det är verkligen svårt att få balans och hitta tiden till allt ibland. Därför ser jag fram emot att ta studenten till våren. Då kan man också få mer tid till återhämtning."

Elsa: "Ett intresse vid sidan av friidrotten är hästar. Jag har vuxit upp i en riktig hästfamilj och hållit på med det hela livet. Det är ett intresse jag delar med min mamma. Det blir allt svårare att få tid till det, men det är rätt skönt att åka till stallet ibland och bara tänka på något annat. Det blir väldigt kravlöst vilket är skönt."