Ann-Louise segrade mest – 26 vinster på 11 Finnkamper

Häcklöparen Ann-Louise Skoglund tog inte mindre än fem segrar på en och samma Finnkamp och sammanlagt vann hon 26 gånger, flest gånger av alla kvinnor: ”Något jag är både glad och stolt över”, säger hon.

Det är många som har plockat hem segrar i Finnkampen, men bara en kvinna som har gjort det 26 gånger. Ann-Louise Skoglund toppar segerlistan tillsammans med Johan Wissman som båda har vunnit 26 gånger, och om man ser till individuella segrar är det två damer som delar på tronen med 17 segrar mot Johan Wissmans 15, nämligen Ann-Louise och diskuskastaren Anna Söderberg. 

– Jaså, håller det rekordet fortfarande, säger Ann-Louise Skoglund från huset i Falun där hon bor idag.

Hon tog sina första Finnkampskliv i seniorkampen redan som 15-åring 1977. Då kom hon fyra på 100 meter häck, men redan året efter kom den första segern, då på långa häcken som även kom att bli hennes huvudgren.

– Jag blev uttagen till ungdomslandskampen men fick även springa i seniorlaget. Då tänkte jag inte så mycket på att jag var så ung, men det har jag ju gjort i efterhand. Jag var i en period av flow och var så inne i mitt. Jag tyckte nog bara att jag hade presterat så bra att jag borde platsa, säger Ann-Louise Skoglund. 

Men när Ann-Louise gjorde Finnkampsdebut hade hon redan vunnit sitt första SM-guld och det tog hon när hon var blott 12 år gammal. Grenen var 4x400 meter och hon är fortfarande den yngsta som tagit ett SM-guld i friidrott. 

Du var ju en supertalang och tog SM-guld redan innan du fyllt 13. Hur var det?

– Det var inte något jag reflekterade över då, jag var för ung för det. Vi var en kort i stafettlaget i föreningen bara. Sedan blev det ju ganska uppmärksammat efteråt förstås. Det som var en större grej för mig då var att jag skulle åka på tävling med de som var så mycket äldre och att ingen av mina träningskompisar var med. 

Hur började du med friidrott från början?

– Jag är uppvuxen tre mil från Karlstad, i Molkom, och där jag var med på en sommaridrottsskola och ledaren som var ansvarig för den noterade att jag sprang ifrån grabbarna och hoppade rätt långt i längd. Han kontaktade Ulf Karlsson (som senare kom att bli förbundskapten 2001–2004, red. anm.) som kom på avslutningen. Han pratade med min mamma och sedan blev det så att jag började träna i hans grupp i Karlstad. Mina föräldrar fick ju skjutsa mig mycket, vilket var en stor sak för dem. Lyckligtvis hade jag inga syskon som konkurrerade om tiden. 

”Helt slut efteråt”

Att det har kunnat bli så många Finnkampssegrar som 26 beror inte på att Ann-Louise deltog i 26 Finnkamper, utan att hon dubblade, tripplade, fyrdubblade och till och med femdubblade grenar. Under sina 11 Finnkamper tävlade hon i samtliga distanser från 100 meter till 400 inklusive häck och så stafetter på det. 

1981 blev Ann-Louise Skoglunds super-Finnkampsår när hon sopade hem hela fem segrar, tre individuella i kort och lång häck samt 400 meter slätt och även i de båda stafetterna.

– Jag är fortfarande glad och stolt över det, men jag var också helt slut efteråt. Det tog tid att återhämta sig så det var tur att det var i slutet på säsongen. Det var ju också det att det var flera mjölksyrelopp. Att man blir trött fysiskt är en sak, men även mentalt var det jobbigt, minns hon. 

Vad betydde Finnkampen för dig?

– Det var alltid självklart att vara med. Med tiden blev det färre och färre landskamper och då blev Finnkampen ännu viktigare. Och det har alltid varit en hjärtlig konkurrens under Finnkampen. Det upplevde jag när vi var i Helsingfors, det vill jag verkligen ge den finska publiken, de uppmuntrade alltid en bra prestation oavsett land. 

Vad är det som är så speciellt med Finnkampen?

– Det är ett av de få tillfällena där laget är viktigare än jaget och alla poäng är lika viktiga. Det ger en dimension till på något sätt. Man kan genom sin egen prestation bidra till en upplevelse för någon annan. De gånger vi vann var det ju en enorm glädje i laget. Sedan ger ju Finnkampen utrymme för fler att vara med på en internationell arena eftersom det är tre i varje gren. Det är en jättebra inkörsport till att vara med i stora tävlingar. 

Vilket är ditt starkaste Finnkampsminne?

– Ett år vann vi trippel på korta häcken och jag tror även på långa häcken. Jag har också gjort ett av mina bästa stafettlopp på Finnkampen, det minns jag, men jag har lite svårt att orientera mig bland åren. Det var nog 1982 för då gick Finnkampen före EM och jag fick ett väldigt bra kvitto på min form. 

Just 1982 var faktiskt en av Ann-Louise viktigaste Finnkampssegrar. Finskorna ledde kampen med två poäng fram till långa stafetten. I den sprang Ann-Louise sista sträckan och spurtade på de avslutande hundra meterna ifrån det finska laget med två sekunder och Sverige vann kampen med en poäng. Ann-Louise knep sedan i början av september även EM-guldet på 400 meter häck i Aten.

– Jag har många starka minnen från Finnkampen men det jag återkommer till är den finska publiken i Helsingfors. När man tävlade där fick man alltid en sådan enorm respons om man gjorde ett riktigt bra resultat. 

”Jag tänker vara på plats”

Ann-Louise Skoglund gjorde sin sista friidrottstävling i början på 1989, då hon, efter en skadedrabbad period, återigen blev skadad.

– Då kände jag att det fick räcka. Jag hade börjat tappa motivationen lite innan och då funkar det inte. Man kan inte leva som en satsande elitidrottare om man inte har motivationen. 

Saknade du idrotten efteråt?

– Jag hade inte funderat så mycket på vad som skulle hända efteråt. När jag var aktiv jobbade jag halvtid på Länsförsäkringar och när jag slutade kunde jag börja jobba heltid där. Sedan upptäckte jag att min identitet var häcklöpare och inte Ann-Louise och det tog ett tag att komma ifrån det. Jag har varit förtroendevald och suttit i bland annat Friidrottsförbundets styrelse, SOK:s styrelse, RF SISU Dalarnas styrelse samt varit ordförande i GF Gymnos i Falun, men det har jag backat ur nu. Identiteten som häcklöpare kommer alltid finnas kvar, och jag blir fortfarande igenkänd ibland. Idag ser jag det bara som en del av mitt liv. 

Så hur ska du fira Finnkampens hundraårsjubileum?

– Jag tänker vara på plats.

***

Säkra dina biljetter till 100-årsjubiléet – billigast att köpa nu!

Biljetterna till Finnkampen 2025 säljer riktigt bra med tanke på hur långt det är kvar till drabbningen på Stockholms Stadion 23–24 augusti. 

Vill du säkra bra biljetter ska du inte vänta för länge! Här hittas all info om biljetterna.

Det är även värt att notera att det numera finns en prisstege för biljetterna till Finnkampen. Ju tidigare du köper biljetterna – desto bättre pris. Här hittar du mer information om detta.