Angelica Bengtsson tackar för sig: "Taggad på det andra livet"

En av Sveriges stora friidrottsprofiler har nu bestämt sig – Angelica Bengtsson lägger ner sin satsning. ”Jag trivs bättre här”, säger hon och anspelar med sitt tonfall på tjuren Ferdinand.

OS i Tokyo blev med stor sannolikhet Angelica Bengtssons sista tävling i världseliten. När friidrott.se ringer upp 28-åringen låter beslutet tämligen definitivt.

I början av samtalet svajar mottagningen. Inte därför att Angelica är hemma i Boaryd, utan snarare för att hon befinner sig under marknivå på familjegården och hjälper sin pappa att måla en källarvägg.

- Jag kände ju redan efter OS att jag ville lägga ner, men samtidigt ville jag inte dra några förhastade slutsatser i affekt. Jag ville avvakta lite, ge det lite utrymme för att se om jag skulle kunna hitta något intressant upplägg. Men jag har inte hittat något, inget har förändrats sedan dess. Det vanliga livet känns fortfarande mer intressant, säger Angelica, som alldeles nyss fick lov att fatta det formella beslutet.

- Det kom en fråga från antidopning, de undrade om de skulle fortsätta komma på besök. Och då sa jag: ”nej, det behöver ni inte göra”.

Angelica vill inte längre tala om en "timeout". Hennes beslut innebär att hon slutar. Samtidigt är känslan att dörren inte är helt igenbommad, att det kanske finns en liten, liten glipa och hon berättar att hon absolut kan se sig själv i olika framtida roller kopplade till stavhopp.

Finns det någon möjlighet överhuvudtaget att du skulle kunna ompröva ditt beslut, lite längre fram?

- Jag känner inget sug alls nu, men om det skulle dyka upp någon hållbar lösning framöver, och om jag kunde testa det på fritiden så ... Jag har inget principiellt emot att testa något nytt upplägg i framtiden.

Hur skulle ett sådant upplägg kunna se ut?

- Det skulle passa med livet i stort. Att jag får tillbaka suget och känner att det kan ge mig någonting och att det skulle finnas något socialt sammanhang, då hade jag kunnat tänka mig det. Det är det som jag har väntat på sedan OS; att se om det skulle dyka upp något sådant. Men nu bor jag här ute i skogen med familjen. Jag pluggar på distans, ska börja jobba lite och det är här jag vill vara. Och; jag känner inte att det hade varit en hållbar lösning att träna ensam.

- Det fanns faktiskt på tapeten att jag skulle till Göteborg, men det föll på att jag hamnade för långt ifrån min familj och mina syskonbarn som jag tycker är roliga. Nej … jag trivs bättre här.

- Sedan vet man ju aldrig framåt i tiden. Om jag längre fram skulle flytta till en stad på grund av jobb eller så, om det finns en träningsgrupp där som jag bara kunde hänga på. Då skulle det kunna vara kul och trevligt, som när jag först flyttade till Växjö. Men då skulle det bli på en annan nivå. Har man en gång slutat tror jag inte att man kan komma tillbaka till samma nivå igen. Tänk bara i somras, när jag hade en mental svacka. Jag förlorade en meter i hopphöjd på en gång.

Testade att coacha på Lag-SM

Framtiden får utvisa vilken roll friidrotten kommer att spela för Angelica. Eller: vilken roll Angelica kan tänkas spela i den.

Hon utesluter inte uppdrag som tränare eller ledare.

- Det är absolut något jag kan tänka mig, att hjälpa till som tränare. Jag hjälpte faktiskt till lite på Lag-SM och det var jättekul! I så fall tänker jag att det skulle gälla stavteknik. Det känner jag mig väldigt kunnig i.

Jo, det kan man förstå. Angelicas karriär som stavhoppare är både lång och mycket framgångsrik. Sammantaget kan vi räkna till tre EM-brons (två inomhus), 14 SM-guld och därtill lägger vi sedan flertalet framskjutna VM-placeringar samt deltagande i tre olympiska spel. Angelica innehar dessutom det svenska inomhusreordet 4.81.  

Bragden i Doha häftigaste minnet

När hon får frågan om karriärens höjdpunkt kommer det väntade svaret blixtsnabbt:

- VM i Doha! Det tycker jag var häftigast, både personligen och prestationsmässigt. Det tillsammans med VM i Peking, där jag också satte svenskt rekord och blev fyra. Men det finns så många fina minnen … jag kan också se Ungdoms-OS i Singapore som en höjdpunkt.

Sannolikt har ingen friidrottsintresserad glömt vad som hände på VM-finalen 2019, men låt oss ändå backa tillbaka bandet.

 

Ribban ligger på 4.80 och så högt har Angelica aldrig tidigare hoppat utomhus.

Hon river sina två första försök och byter sedan till en styvare stav inför det tredje, ett försök som kunde ha slutat riktigt illa; staven knäcks nedtill och Angelica rasar rakt ner i lådan.

Det hela ser riktigt otäckt ut, men småländskan reser sig bara upp och vinkar till publiken.

När staven går av får man ett nytt försök. Angelica letar efter sin andra stav, men den är plötsligt borta. Hon letar och letar, och den hittas till slut i en konkurrents fodral där den hamnat av misstag.

Tiden är nu knapp men Bengtsson laddar om, stressar i väg – och klarar! Hon flyger över 4.80 och putsar sitt svenska utomhusrekord med 4 centimeter.

– Hur är det möjligt? Och vilket hopp hon gör, det är det bästa hopp hon gör i hela sin karriär. Det är ett av de häftigaste ögonblicken jag upplevt, konstaterade Kajsa Bergqvist, då SVT:s expertkommentator, nu svensk förbundskapten.

.

Till slut blev Angelica sexa i VM-finalen 2019, och när vi nu drygt två år senare pratar om de makalösa händelserna i Qatars huvudstad skrattar Angelica till:

- Det är så många roliga människor man fått träffa genom karriären! Som den där tjejen (fransyskan Ninon Guillon Romarins) som ”gömde” min stav en stund i där i Doha. Henne hade jag känt länge dessförinnan. Hon hade till och med gett mig en katt, så vi var vänner sedan innan.

”Otroliga upplevelser och resor”

Angelica tänker tillbaka på alla häftiga upplevelser hon har fått vara med om tack vare sitt idrottande:

- Det har varit otroliga upplevelser och resor. Jag tänker bland annat på tiden jag tillbringade i Frankrike, det var nästan mitt första egna boende och riktigt häftigt att få uppleva den kulturen. Men idrottandet har också gjort att jag träffat många människor som jag annars aldrig skulle ha träffat. Min bästa vän på touren nu, belarusiskan Iryna Zhuk, är ett exempel. Det är så häftigt att prata politik med henne och att få höra andras syn på världen.

Känner du något vemod nu när beslutet att sluta har fattats – eller känner du bara lättnad och glädje?

- När jag tittade på Diamond League-finalen och såg Thobbe (Montler) och Khaddi (Sagnia) ta höga placeringar så kände jag lite så, ”jag skulle också vilja vara där, och gratta dem och så”. Men sedan insåg jag snabbt, ja, jag ville bara vara där och gratta dem. Jag skulle inte känna någon glädje i att själv tävla. Utan det var mer att jag ville vara där med mina vänner.

- De flesta säger det är synd att jag slutar, och visst, jag har väl en möjlig väg att fortsätta, men då skulle det bli väldigt mycket eget ansvar för träningen. Jag har ju testat det upplägget förut. När jag lämnade Frankrike till exempel, inför Rio-OS. Då bodde jag också här ute i skogen. Då var det mycket träning själv, men nu har det gått ganska lång tid. Och det har varit några år när jag har känt ”shit vilken energi det här tar”. Framför allt de åren jag har fått träna ensam. Jag orkar inte det nu. Och stavhopp är faktiskt en ganska läskig gren att köra ensam.

Hur skulle du själv vilja summera din karriär?

- Jag tycker att den har varit ganska lyckad. Jag tog internationella medaljer på seniornivå och jag vann allt man kunde vinna på ungdoms- och juniornivå. Jag gick till final på alla nivåer som senior. Jag har fått massvis av fina minnen, familjen har varit med på tävlingar och jag har fått nya vänner. Och VM i Doha var verkligen en riktig höjdpunkt … Jag är rätt stolt faktiskt!

Och hur är känslan nu då – när du blickar framåt?

- Jag tänker att jag har en ljus framtid utanför friidrotten. Jag tycker att det känns som ett klokt beslut. Jag är taggad på det andra livet!

TRE FÖRBUNDSKAPTENER OM ANGELICA

Stefan Olsson, förbundskapten 2008-2012, i dag generalsekreterare: "Hon hoppade ju väldigt högt tidigt i karriären och redan då gillade hon stortävlingar. Jag var förbundskapten när Angelica debuterade som 17-åring på Lag-EM i Budapest. Men det jag ändå minns mest och bäst är den makalösa VM-finalen i Doha 2019. Jag tror faktiskt att Angelica egentligen har sina bästa år framför sig och vi har haft en dialog med henne under hösten och diskuterat om vi kan hitta ett bra upplägg. Men jag har givetvis respekt för hennes beslut och vill tacka för allt hon gjort för svensk friidrott!"

Karin Torneklint, förbundskapten 2013-2021: "Det är givetvis trist att Angelica slutar, men jag förstod att tanken fanns efter OS. Hon har varit en stor del av vårt landslag och alltid ställt upp på ett fantastiskt sätt! Hon har också bidragit till fantastiska minnen och det svenska rekordet efter stavbrottet i Doha är nog en av de mest imponerande prestationer jag har upplevt. Stort lycka till önskar jag Angelica med nästa steg!" 

Kajsa Bergqvist, nuvarande förbundskapten, tidigare landslagsstjärna och därefter SVT-expert: "Det har varit en fröjd att följa Angelicas resa från åren som juniorstjärna med bland annat U20-världrekord inomhus till den framgångsrika seniorkarriären där det blev tre internationella medaljer och mängder av finaler på globala mästerskap. Hennes prestation på VM i Doha håller jag som ett av de mäktigaste idrottsögonblicken jag fått bevittna. Ett otroligt tävlingspsyke och en fantastisk friidrottare som kommer att saknas i landslaget."

/Mathias Karlsson