Annons

Elsa Sundqvist: ”Jag är nog extremt jobbig att ha som aktiv”

Elsa Sundqvist 1005 Elsa Sundqvist springer hem en silvermedalj på 5000 meter på SM 2024, på nytt juniorrekord.

Elsa Sundqvist har haft en raketkarriär och är nu, tre år efter sitt första riktiga löppass, en stjärna på den svenska löparhimlen. Men hur har hon kommit dit? Vi frågade henne och tränaren Mikael Axelsson. ”Varje pass tar mig ett litet steg närmare det stora målet”, säger Elsa.

Annons

Knappast någon i Friidrottssverige har missat löparen Elsa Sundqvist och hennes framfart på löparbanor och i terrängspår de senaste åren. Tidigare i somras knep hon en silvermedalj på 5000 meter på SM i Uddevalla på det nya svenska juniorrekordet 15:46.12, och då ska man veta att hon bara tränat löpning i tre år. Det är en utveckling som heter duga. Vi fick en pratstund med Elsa och tränaren Mikael Axelsson för att få veta mer om träningen som har skickat den snart 19-åriga junioren Elsa Sundqvist likt en projektil in i den svenska löpareliten. Och allt började en sommardag 2021, en dag som båda fortfarande minns väl.

– När hon kom till träningsgruppen första gången var det mitt under tävlingssäsong och det var tvåhundringar på bana. Hon kom sist i varje intervall. Alltså, tjejen kunde verkligen inte springa, skrattar Mikael när han minns tillbaka.

– Hon tänkte nog både en och två gånger innan hon kom tillbaka, säger han.

Elsas minnesbild av första träningen skiljer sig inte nämnvärt från Mikaels:

– I början var jag rätt kass. Jag kommer ihåg första passet, det var intervaller och jag kommer ihåg att jag tänkte ”hur kan man göra det här mot sig själv frivilligt?”, skrattar hon.

Mikael Axelsson, till höger, med stafettkompisarna från Upsala IF, Robert Björngard och Rory Davies.

Annons

Svenska löpartalanger bjöd in

Löpargruppen Elsa hade hamnat i hade då några år på nacken och drevs av Mikael Axelsson och Svante Franzon i Upsala IF:s regi, två pappor som båda hade sina egna barn med i gruppen. Det var gemensamma träningar tre gånger i veckan och ambitionen har sedan starten varit att deltagarna ska lära sig känna rörelseglädje. Mikael själv har ingen friidrottsbakgrund, utan var en fotbollskille i ungdomen, men sprang en del på egen hand.

– Min pappa sprang och jag såg ju att han fick en massa russin och choklad när han sprang sina maror, och då blev ju löpningen lite mer intressant, säger han.

De två föräldratränarna utbildade sig inom löpcoachning och allt eftersom tiden gick började riktigt duktiga löpare dyka upp i gruppen, något Johan Wettergren och Ulf Friberg från friidrottsförbundet nosade upp i och med satsningen Svenska löpartalanger. Den första från gruppen att tas med var Ida Knutsson och till den första träffen bjöds förstås även tränaren Mikael in.

– De frågade om jag ville följa med men jag tyckte nej, det var alldeles för avancerat för mig. Men året efter bjöds en av våra andra löpare, Noa Steiner, in och då följde jag med. Det är det bästa jag har gjort, säger han.

Annons

Han berättar att han fick möjlighet att träffa andra som börjat som föräldratränare och fått fram talanger och dessutom fick han och löparna ha utvecklingssamtal med Johan och Ulf.

– Man får verkligen ta del av de resurser som finns inom förbundet.

Elsa Sundkvist blev en del av Svenska löpartalanger under våren 2023 och ser framförallt kontakten med de andra löparna som väldigt värdefull.

– Det är så kul att få träffa folk från hela Sverige som gör det man själv gör. Ofta träffar man bara varandra på tävlingar när alla är spända och nervösa och då får man lätt en bild av andra som rivaler och som lite elaka. Men vi har ju jättemycket gemensamt och alla är så trevliga, man får en helt förändrad bild av folk.

”Löpningen har fått mig att växa”

Annons

Trots kallduschen på det första passet hängde Elsa Sundqvist kvar i träningsgruppen och tragglade sig igenom alla tröskel- och distanspass, mycket tack vare den fina stämningen i gruppen.

– Jag träffade mina närmsta vänner i den gruppen och det är alltid så bra stämning. Det är inte bara träning utan även mycket socialt. Just den perioden i mitt liv, under första året i gymnasiet, hade jag inte direkt något bra sammanhang eller kompisgäng, och då betydde det jättemycket, berättar Elsa och fortsätter:

– Jag mådde ganska dåligt innan jag började träna med gruppen och träningarna blev en slags räddning och något att se fram emot. Sättet jag blev bemött på i gruppen, men också i andra friidrottsammanhang, som Svenska löpartalanger och på tävlingar, har verkligen fått mig att fundera över hur jag vill framstå som person inom sporten och hur jag vill bemöta andra. Löpningen har verkligen fått mig att växa enormt mycket som person och jag vill vara någon som inte bara är helt ok på att springa utan som också ser till att andra mår bra, eftersom det var så jag blev bemött av andra i början av min karriär.

Elsa Sundqvist, i mitten, med träningskompisarna Molly Törnqvist och Lowa Branth.

Elsa Sundqvist ger tuggmotstånd

Elsa säger också att hon snabbt hittade känslan av att bli beroende av att se sin egen utveckling i löpningen.

Annons

– Från att inte kunna hänga med alls i intervallerna så kände jag snabbt att jag utvecklades, och känslan efter passen, det är lite som knark, säger hon.

Den snabba utvecklingen beror så klart på att Elsa har ett pannben som få, men också att hon har fått ett träningsprogram som passar henne. Allt eftersom hon har blivit snabbare så har träningen blivit mer och mer anpassad till just henne. Och coach Mikael är noga med hennes träning, så att hon inte kör på för hårt.

– Elsa är väldigt lätt att ha att göra med, men det gäller att jag tänker till när jag skriver programmen för jag vet att det jag skriver, det kommer hon att göra. Ibland skriver jag ”kör två till tre set av det här” och då kommer hon att köra tre, alltid, säger han och Elsa fyller i:

– Eller fyra, haha. Många på den här nivån är den personlighetstypen och det är både en fördel och en nackdel. Man måste kunna lyssna på kroppen och känna att ”idag är jag lite sliten” och anpassa efter det.

Hur bra är du på det?

Annons

– Jättedålig! Jag hade inte kunnat träna mig själv, för då hade jag gått sönder.

Mikael Axelsson säger att det är märkligt att inte Elsa har haft mer skadebekymmer med tanke på hur mycket hon har trappat upp sin träning, från nybörjare till elit på bara tre år.

– Hon har en kropp som är väldigt tålig och att inte vara skadebenägen är den bästa talang man kan ha som löpare.

Men även om programmeringen bevisligen gör Elsa Sundqvist allt snabbare är tränare och löpare inte alltid överens om upplägget.

– Jag är nog extremt jobbig att ha som aktiv, jag ifrågasätter och ger en massa egna förslag, ringer sent på kvällarna ”kan vi inte göra så här i stället”, berättar Elsa och Mikael håller till viss del med:

Annons

– Hon är väldigt ambitiös och ger rätt mycket tuggmotstånd. Hon ifrågasätter och tvingar mig att tänka till, men det är jättebra. Då får jag chansen att fundera igen om jag verkligen har tänkt rätt och så får jag klargöra för henne. Ibland har hon en poäng, och jag kör inte stilen att jag alltid har rätt för att jag är coach. Men hon vill alltid springa tröskel, hon älskar att springa tröskel! Man måste vara lite knäpp för att verkligen lyckas, skrattar han.

”Ju grisigare och kladdigare, desto bättre”

Elsa Sundqvist springer inte bara på bana. Under den korta karriär hon hittills har hunnit ha har hon även haft stora framgångar i terränglöpning och kom bland annat femma på terräng-EM för juniorer 2023. Faktum är att det är i terrängspåret hon känner sig mest hemma.

– Det är det jag tycker är roligast. Men det är väldigt roligt att springa på bana också, det går inte riktigt att jämföra, säger hon.

Mikael Axelsson säger att det nästan bara är fördelar med att springa både bana och terräng.

Annons

– Elsa älskar verkligen terräng, ju grisigare och kladdigare, desto bättre och hon är väldigt vass i uppförsbackar. Det stärker ben, leder och ligament och man får en bra löpekonomi när man springer i terräng. Nackdelen är att hon får en enormt lång säsong med tävlingar året runt, om man dessutom är bra på det.

Elsa trivdes i leran i Bryssel under terräng-EM 2023 där hon slutade femma.

I år var lösningen på den långa säsongen att helt skippa inomhussäsongen, men det är inte säkert att de kan göra så varje år. Hur satsningen framåt ser ut i detalj återstår att se, men ett stort mål hägrar fyra år i framtiden på andra sidan Atlanten.

– 5000 meter på OS i Los Angeles 2028, det är det stora målet. Hon behöver sänka sig någon minut, men vi har ju fyra år på oss, säger Mikael Axelsson och Elsa fortsätter:

– Det känns så motiverande att ha delmål på vägen, men veta att det är det där vi jobbar mot. Alla gånger man går upp klockan 06 i november för att springa, då kan man tänka att varje pass tar mig ett litet steg närmare det stora målet.

***

Annons

Läs mer om Elsa Sundqvist på Friidrottsstatistik.se.

Läs mer om satsningen Svenska löpartalanger, som är ett samarbete mellan Svensk Friidrott och samarbetspartnern Sundström Safety, här.

Svensk Friidrott Kommunikation

Text:

Kommunikationsavdelningen

kommunikation@friidrott.se

Annons

Annons

Relaterade nyheter