Klara och Hampus tränar Miniorlandslaget: ”Betyder mycket för barnen”

Att vara tränare för Miniorlandslaget handlar om mer än idrott. Uppdraget är att ge barn en plats att växa på – där de känner sig sedda, uppskattade och engagerade. ”Det känns väldigt meningsfullt för oss”, säger Klara Kjellgren och Hampus Börjesson, som instruerar, peppar och håller ordning på ett 50-tal barn varje onsdag i Kristianstad.

Kristianstad/Åhus är en del av det nya upplägg för Miniorlandslaget som har rullat ut i Skåne . Fyra lokala föreningar på tre orter får hjälp och stöd att komma igång via det lokala friidrottsförbundet i Skåne.

Träningarna här i Kristianstad samarrangeras av föreningarna KFUM Kristianstad och Åhus Friidrottsklubb. 64 barn är inskrivna, varav omkring 50 barn dyker upp varje vecka i genomsnitt till träningarna i Lingenässkolan.

– En anledning till att vi lyckats väcka intresset hos så många barn är att vi efter sommarlovet körde rastaktiviteter under en dag. Olika årskurser fick vara med vid olika tider, så det gjorde att vi kunde fånga många. Barnen fick ta sig runt en bana med lite sprint- och balansövningar, säger Hampus Börjesson. 

I sin mer övergripande roll som projektledare för Miniorlandslaget i Skåne har han kunnat lägga mycket tid på att planera och ta tag i de förberedelser som krävts, inte bara i Kristianstad/Åhus utan även i Malmö och i Helsingborg.

Nu halvvägs in i första terminen hjälper han även till på träningarna på de tre orterna.

– Här i Kristianstad är det så många barn att vi delar in dem i två grupper. Jag och Sara, en ungdomsledare, tar hand om en av grupperna halva tiden, och Klara som är huvudtränare tar hand om den andra. Och så byter vi halvvägs.

Positiv inverkan på barnen

Både Hampus och Klara Kjellgren märker tydligt hur barnen stärks av att vara med i Miniorlandslaget.

– Vi har till exempel en grupp med lite yngre tjejer som var jättetysta i början. Nu ropar de modigt ‘titta på mig’ och visar vad de kan. Det är fantastiskt att se hur de tar för sig och växer.

Hampus:

– Det är också häftigt att se när det ‘klickar’ för barnen efter några gånger. De börjar förstå de olika grenarna och de olika övningarna, och man ser att de utvecklar sina motoriska färdigheter. De är också schysta mot varandra och hjälper till om någon behöver det.”

Betyder något för barnens framtid

Miniorlandslaget är en introduktion in i friidrottens värld, men Hampus och Klara ser en djupare betydelse i vad de gör. Genom att ge barnen en trygg plats att utöva idrott hoppas de kunna bygga en långsiktig relation till föreningsidrotten.

– Många barn visste inte vad friidrott var innan, men nu får de prova på olika grenar och kan närma sig föreningsidrotten på ett naturligt sätt. Jag hoppas att det här kan inspirera fler barn att börja träna friidrott och hitta in i föreningslivet. Och att de tar med sig den här gemenskapen och glädjen. Kanske är det bara en del av deras resa, men det är en viktig del, säger Hampus.

Klara håller med:

– Jag har själv sett hur barn som har något att engagera sig i får en annan trygghet i livet. Det är en viktig del av vad vi gör här.   Jag försöker alltid att ge alla barn en ‘fist bump’ eller en ‘high five’ och lite ögonkontakt under passen, så att de får känna att det är deras stund. Det är sådana små saker som gör att de kan gå därifrån med ett leende och känna att de har gjort något bra. Det känns som en viktig del av mitt ledarskap här, att alla ska få bli sedda och känna sig betydelsefulla.

Struktur och improvisation för att lyckas

Varje pass kräver en blandning av strukturerad planering och improvisation för att det ska flyta på smidigt med alla livliga barn, menar Klara.

– Jag har en övningsbank i huvudet och kan snabbt byta spår om en aktivitet inte fungerar som tänkt. Vi får också bra stöd från Ateas medarbetare som också är med och hjälper till.

Att barnen hela tiden är rörelse är också en nyckel för att hålla kvar motivationen under passen. Långa köer och väntan mellan olika grenar behöver undvikas.

– Vi har satt upp hinderbanor och aktiviteter runt stationerna. Till exempel när de hoppar längdhopp, går de sedan en hoppbaserad bana tillbaka till kön. Det håller dem sysselsatta och de får röra på sig hela tiden. 

Föräldrar och pedagoger vittnar om barnens glädje

Klara berättar att hon ibland är helt slut när hon kommer hem på onsdagskvällarna efter ett intensivt pass med 50 barn.

– Man måste ju ha ögonen överallt hela tiden. Men jag går alltid härifrån med en positiv känsla. Barnen är så glada efteråt, och på fritids dagen efter pratar de mycket om träningen. Det får vi höra av pedagogerna, säger hon.

Även föräldrarna märker av sina barns entusiasm:

–De säger att barnen ser träningarna som höjdpunkten på veckan. I flera familjer har även syskon anslutit sig för att de också vill vara med, säger Hampus.

***

Klaras och Hampus motton i träningen

• Var tydlig i upplägg och instruktioner. Det är viktigt för barnen att veta vad som förväntas: “De gillar inte ovisshet. De behöver känna tydlig struktur – först inledande samling, sedan en gemensam uppvärmningen, sedan uppdelning i grupper, byte efter halva tiden, och sedan nedvarvning efteråt”, säger Hampus.
• Förbered en plan A, B och C. Ibland blir det inte alls som man har tänkt sig. Då gäller det att kunna vara flexibel och snabbt parera.  Klara förklarar att hon alltid har en “övningsbank” i huvudet med flera alternativa upplägg, eftersom det sällan går exakt som planerat med stora grupper av energiska barn.
• Håll en positiv vibe. “Man får inte låta sig bli stressad när det inte fungerar.  Då är det bara att snabbt byta till något annat och behålla en positiv upplevelse för alla”, säger Klara.
• Se varje barn. Skapa en miljö där varje barn känner sig sedd och uppskattad. Det bygger upp barnens självkänsla och trygghet.